Att driva innovation med extern finansiering

Att driva innovation med extern finansiering

Är extern finansiering ett sätt för offentlig sektor att driva fram innovation inom välfärdsprojekt? Och kan både det privata, det offentliga och medborgarna själva alla tjäna på det? Vi tar en titt på finansieringsmodellerna sociala obligationer och sociala utfallskontrakt.

Intresset ökar allt mer för att prova nya metoder och arbetssätt vid sociala investeringar. Och det på alla nivåer, inklusive hur finansieringen ska gå till. Region Stockholm går i täten för detta och uppmuntrar entreprenörer och privata investerare att både komma med nya idéer och att investera i välfärdsprojekt. Allt för att kunna driva fram mer innovation och nya lösningar på samhällsproblem.

Reglera resultat istället för metod

Sociala utfallskontrakt är en sådan lösning, där det offentliga tecknar avtal med en extern finansiär. Ett utfallskontrakt definierar vilka resultat som ska uppnås, snarare än hur de ska uppnås. Ett exempel kan vara en insats mot en viss begränsad målgrupp, och att en viss andel av de ska ha fast jobb och bättre hälsa när insatsen är slut. Om insatsen har lett till önskat resultat får investeraren tillbaka det de lagt ut, plus premie.

Sociala obligationer fungerar på liknande sätt, men då handlar det oftast om större projekt med större investeringsvolymer. Istället för riktade insatser mot en väl avgränsad målgrupp kan det handla om projekt för nya byggnader och förbättrad infrastruktur för att få sociala vinster som ökad trygghet och bättre integration.

Men varför alls använda externt kapital när många kommuner redan har sociala investeringsfonder för innovativa projekt? De som förespråkar att ta in externa finansiärer menar att de pengar kommuner har tillgängliga ofta inte räcker till för långsiktiga projekt. Att ta in externa finansiärer är också ett sätt att både få in nya tankesätt och ett sätt att dela risken om projektet inte går som tänkt.

Det långsiktiga perspektivet

Norrköpings kommun har gjort sig kända som de första i Sverige som tecknade ett socialt utfallskontrakt med en extern finansiär. Projektet som kommunen startade 2015 går ut på att förbättra skolresultaten för HVB-placerade barn, och minska risken för att de återplaceras. Som det ser ut nu blir det både en ekonomisk och en social vinst – kostnaderna för socialtjänsten sjunker i takt med att barnens situation förbättras och de behöver mindre stöd av kommunen.

I Norrköpings kommuns fall var det investeringsbolaget Leksell Social Ventures som investerade 30 miljoner kronor. År 2020 går kontraktet ut och bolaget får då tillbaka minst 40 procent av beloppet. De får tillbaka mer pengar ju mer socialtjänstens kostnader för målgruppen har minskat.

Det man kan se i Norrköpings fall är att den här typen av modell kan ge vinster som syns först ur ett långsiktigt perspektiv. Den insats man gör nu kan ge stora besparingar för samhället längre fram och under en längre tid. Och då är förstås frågan hur man mäter denna långsiktiga sociala nytta – och hur man lägger upp det så att den externa finansiären kan ta del av besparingarna de bidragit till.

Hur ser framtiden ut?

Nyligen pratade Dagens samhälle med flera bedömare som trodde att den här typen av investeringar i innovativa välfärdsprojekt bara kommer att öka. Vi har redan sett att intresset är stort, även om det inte har slagit igenom helt i Sverige än.

Tidigare har vi på Dialogmakarna och innovationskollen.se skrivit om att det krävs mod från både offentliga upphandlare och politiker i framtiden. Gårdagens lösningar kommer inte att lösa morgondagens problem. Ett fokus på användaren, medborgaren, och tätare samarbeten mellan offentlig sektor och näringsliv är precis det som behövs för att driva innovation framåt.

Läs mer om innovationsupphandling hos Upphandlingsmyndigheten

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *